Papegojors och andra fåglars beteende
På morgonen när det börjar ljusna vaknar papegojorna och börjar på att röra sig efter en lång natt högt upp i trädet, de försäkrar sig om att omgivningen är fri från faror innan de börjar att vokalisera med varandra och leta efter mat efter en lång natt. Ljuden är ett sätt att kommunicera med varandra, detta kan yttra sig som man i tamfågelvärden säger ”skrikande”, det är ett sätt att markera revir för flocken eller paret. Dessa skrik kan vara i upp till flera timmar och anses som ett socialt beteende.
Papegojor är bytesdjur, de har ögon som är placerad på huvudet så att de kan se nästan hela varvet runt. Rovfåglar som flyger högt över terrängen upptäcks oftast och papegojan sträcker på halsen och lägger huvudet på sned för att se bättre, varnings skri kan höras i flocken om det blir allvarlig fara för attack. De kan attackera och de måste alltid vara beredda på det värsta och en snabb flykt är deras enda räddning undan för rovfåglarna. Men även då rovfåglarna cirkulerar runt om dem så måste papegojorna ha mat, den mat de behöver lagra de i krävan just för att klara av tider då det kan vara osäkert att befinna sig på marken och leta föda. En del av födan finns i träden men om de äter den tappar de fokus på rovfåglarna. Maten som de ätit före rovfåglarna kom på besök portioneras vidare från krävan ner i mage och tarmar där den smälts. På så sätt kan de klara sig ett bra tag.
Vid ett senare tillfälle när allt blivit lugnt och tryggt kan de återgå till till sina sysslor. I det vilda kan det vara mycket svårt att se några papegojor som gömmer sig under perioder när de vilar. Det är perfekt tillfälle att smälter frukosten. De vaknar oftast till på eftermiddagen då maten är slut i krävan. Ny mat skall nu hittas i naturen och gojorna blir åter aktiva. Denna aktiva period kan vara flera timmar tills att det blir mörkt, då återvänder papegojorna till sov platsen för att komma till ro innan mörkret åter igen faller.
En burfågel sover oftast sittande på ett ben i buren, detta är ett tecken på att fågeln kommit till ro och trivs med omgivningen. Om buren står i en allt för aktiv del av huset kan detta bli stressande för fågeln då den inte kan komma undan och vila sig. Det finns också arter som trivs med att sova i holk en av dessa arter är vitbukspapegojorna, de sitter oftast nerhukade i holken men de kan också få för sig att sova på rygg.
Deras läte kommer oftast i samband med aktivitet, när en papegoja leker hemma i buren som tamfågel kan man ofta höra från dem på morgon och kvällstid och då de är aktiva med att leka och busa. När de blir exalterade blir pupillen mindre och irisen större detta är ett tecken på att fågeln är vaksam alert det kan också betyda att de har upptäckt fara av någon slag. Det kan i hemmet vara en ny människa som närmar sig buren eller ett annat husdjur.
När en fågel sitter på pinnen och vingarna lyfts en aning från kroppen är den varm, det kan också vara ett tecken på värmeslag. Om din fågel sitter i buren som står i solen bör du genast placera den i skuggan. Se alltid till att de har tillgång till färskt vatten.
Badande fåglar bör ha tillgång till vattenkar att bada i någon gång under dagen, när de badar får vattnet inte vara för djup de skall med lätthet kunna stå i vattnet utan att drunkna, lagom mängd vatten är när fågeln står med vatten upp till buken. De använder vingarna för att skvätta upp vatten på ryggen och gör dykrörelser för att få vatten på huvudet och hela tiden lätt skakande på kroppen. En del fåglar gillar att blad surfa dvs. burens grenar är så färska att bladen sitter kvar man duschar sedan grenen med en fin duschstråle, ganska snart där efter flyger fågeln dit och stryker sig mot de våta grenar och bladen och blir på så vis våt. Det finns en kategori fåglar som är sandbadande dessa fåglar skall ha tillgång till ren finkornig sand.
Häckningsbeteende börjar med lite kelande och putsande av fjärdar åt varandra, detta beteende kan fortgå under ganska lång tid, när hanen börjar komma i stämning börjar en parningsdans för en del arter, andra försöker hanen att mata honan med mat från krävan, han spottar upp som han matar honan med. Detta beteende kan även drabba fågelägare med en fågel, hanen försöker att mata ägaren då ägaren blir ett substitut istället för en hona. Tänk på att om man håller en fågel ensam måste den ha tät kontakt med en människa för att det skall vara ok att hålla arten ensam. Det är alltid bättre för fågeln att ha en artfrände hos sig då detta blir mer naturligt för fågeln.