En ideell förening som sysslar med burfåglar från alla världsdelar.

Fågel i fokus

Nymfparakit

Nymfparakit eller som den i bland kallas nymfkakadua tillhör familjen kakaduor [Cacatuidae] och släktet [Nymphicus] och är en vanligt förekommande burfågel. Nymfen finns i Australien ofta på öppen terräng nära vattendrag och floder. Den är inte så vanligt förekommande i kustnära landremsor, men om foderbrist förekommer kan den tänka sig att närma sig kuststräckorna. Nymfen är till stor del en strykfågel för utom i de sydliga regionerna av Australien där fåglarna flyttar norrut pga. klimatet. Den flyger mycket snabbt och ofta i flock.

Nymfparakiten letar ofta efter föda på marken under tidig morgon och sena kvällar, de är då mycket tysta och i en mycket utsatt position. Man kan säga att nymfen är en bytesfågel dvs. ögonen är placerade på huvudets sida och utformade så att de har runtom syn och kan därför lätt upptäcka faror och fly undan den naturliga fienden rovfågeln. Nymfkakaduan äter olika sorters gräsfrön, frukter samt nektar från eukalyptusblomman. De flyger ofta långa sträckor för att söka efter vatten, när de väl finner ett vattenhål landar de i grunt vatten för att dricka. Under dagen när solen står som högst stiger temperaturen till 40-45°C, det är en given viloperiod för nymfen då de rastar tillsamman i stora grupper i toppen på de döda bladlösa träden.

Som tamfågel är nymfparakiten en mycket populär burfågel, den är ganska fridfull, lugn och lätt att få tam, dessa egenskaper kan den behålla livet ut. En del har även fått talets gåva och kan härma både visslingar och tal. Nymfen är även lämplig som voljärfågel. Under åren har många färgmutationer uppkommit, tex. brokig, lutino, kanel, pärl, vithuvad, dominant ,platina och recessiv silver samt brunvingad. På senare tid har även en gulkindad nymfparakit odlats fram där kindfläcken är gyllengul, de tre sista är ganska ovanliga.

Hos den nominata rasen har hanen grå kropp med gult ansikte och strupe. Nacken är grå, och en orange kindfläck täcker de två öronen. Tofsen på huvudet skiftar från grått till gult och näbben är grå. Vingarna är gråa med vita yttre vingtäckare samt bruna ögon. Honans ansikte innehåller mer grått och har en svagare orange kindfläck. Gumpen och stjärten hos honan är randig i grått och blekgult samt de yttre stjärttäckarna är gula.

Häckning sker i det vilda under regnperioden då det finns gott om föda att tillgå. Det är inte helt ovanligt att de då häckar flera gånger. Boet byggs oftast i eukalyptusträd nära vattendrag. Som tamfågel bör holken vara ca 26 x 38 x 46 cm, holken fyller man med ett 4 cm tjockt lager av sågspån, när honan är redo lägger hon 3-8 ägg, ett varannan dag som ruvas i 20 dygn av både hanen och honan. Oftast ruvar honan på natten och hanen på dagen. När äggen kläcks väger ungen ca 4-5 gram och är ca 8 cm lång. Ungarna blir flygfärdiga och lämnar boet efter 4 veckor. Vid 8-10 månaders ålder är ungfåglarna könsmogna och utfärgade.