Fågel i fokus
Tillbaka till arkiv.
Svalparakit
|
Vetenskapligt namn: |
Lathamus discolor |
|
Vikt: |
50-75gram |
|
Livslängd: |
Ca 15 år |
|
Burstorlek (L80)*: |
60cm x 90cm x60 |
|
Svårighetsgrad: |
Medel |
|
Källa: Papegojor/Sharmila Choudhury & Adam White /Könemann förlag |
|
*Klicka här för mer information om burstorlekar.
Svalparakiten härstammar från sydöstra Australiens fastland där den lever i skogar, parker och städer. Den livnär sig mest på pollen och nektar från trädarten eukalyptus [Eucalyptus globulus] samt insektslarver, frukt, bär och växter. Arten häckar på ön Tasmanien söder om Australien i september till december månad, vilket innebär att den flyttar från fastlandet i sydöst över till Tasmaniens ostkust för att häcka. Det är inte ovanligt att flera par svalparakiter häckar i samma träd. Så fort de anländer till ön byggs boet av både hane och hona där honan sen ockuperar boet för att lägga 3-6 st.
Det finns uppfödare som hävdar att första ägget alltid kläcks efter 18 dagar. Föräldraparet tillåter oftast boinspektioner så länge man är försiktig och inte vandaliserar deras bo. Ungarna blir flygfärdiga efter ca 6 veckor, för att sedan bli självständiga efter ytterligare 3 veckor. Arten återvänder sen till Australiens fastland för att övervintra i områdena Victoria och New South Wales.
Arten klassas som "utsatt för fara" på grund av avverkning av eukalyptusskogar i levnadsområdet detta är orsaken till att arten minskat i antal i naturen. Det kan vara så att det inte finns fler än 1000 par i naturen. Det finns fler fåglar i Europas voljärer än vad det finns i det vilda i Australien.
Svalparakit är en smal mellanstor och snabbflygande parakit där vetenskapsnamnet [discolor] speglar artens många färger. Hanens färg tenderar till att vara något mer färgrik än honans. Ungarna kan man urskilja på näbbens något blekare oranga färg samt ögonens iris som är mörk brun. Ungfåglarna färgar ut fullt vid 6 månaders ålder och blir könsmogna vid 12 månaders ålder. Arten är känd för att flyga långa sträckor och är inte speciellt aggressiv. Tungan som den suger upp pollen med är ganska lik en loripapegojas.
Det finns fyra olika mutationer av svalparakit, pastell-, grå/grön-, rödbukad-, pastell blå- mutation. Pastell mutation kom 1982, grå/grön mutation kom i slutet på 90-talet. Rödbukad mutation finns det ingen uppgift om när den kom. Pastell blå mutation kom 1994.