Fågel i fokus
Tillbaka till arkiv.
Svarthuvad Vitbukpapegoja
Vetenskapligt namn: |
Pionites m. melanocephala |
Vikt: |
140-180gram |
Livslängd: |
Ca 40 år |
Burstorlek (L80)*: |
60cm x 90cm x60 |
Svårighetsgrad: |
Medel |
Källa: Caiques /Mary Gorman /Barron's förlag |
*Klicka här för mer information om burstorlekar.
Svarthuvad vitbukspapegoja vanligtvis även kallad "caique", den tillhör arten [Pionites] och är en papegoja som först 1758 fick sin vetenskapliga upptäckt. Den svarthuvade vitbukspapegojan tillhör cites placering II och härstammar från norra delen av Sydamerika runt Amazonfloden. Den stortrivs i Amazonas trädtoppar där den gömmer sig och leker bland bladen, den ses oftast i par eller i mindre grupper. Artens olika kön är helt lika och svåra att skilja åt, det enda sättet att säkerställa könet är könsbestämning med DNA-test efter som det är anses säkrare för fågeln än kirurgiskt ingrepp.
Arten delas upp i två under arter Pionites melanocephala (svarthuvad vitbukspapegoja) och Pionites leucogaster (rosthuvad vitbukspapegoja). Vitbukspapegojor har många olika färgkombinationer beroende på vilken underart den tillhör. Längre ner på sidan beskrivs i korthet hur man kan se skillnad på de olika underarterna av Pionites melanocephala och Pionites leucogaster. Arten är inte helt ovanlig som burfågel.
Under könsmognadsprocessen kan vitbukspapegojan attackera en familjemedlem och även andra vänner och bekanta. Det är därför viktigt att man lär känna sin fågel och inte utsätter den eller andra personer för någon risk. Vitbukspapegojan lämpar sig inte för småbarnsfamiljer, leken övergår snabbt till ett mer aggressivt humör och kräver bestämdhet och envishet från samtliga familjemedlemmar för att bemästra arten. Vitbukspapegojan bör hanteras av alla i familjen och kräver att man inte är rädd för att bli biten.
Svarthuvad vitbukspapegoja är tuff och tror på fullt allvar att han är en mycket större papegoja än vad han är. Det krävs att man inte är rädd för fåglar och visar vem som bestämmer annars tar den snabbt överhand och skapar problem för ägaren. Bit problem som kan uppstå under könsmognadsprocessen (ca 1-3 år) är inte helt ovanligt förekommande och kräver stort tålamod och bestämdhet från ägaren. Caiquen är inte känd för att tala men den ska kunna lära sig fåtal tvåstaviga ord, andra läten typ visslingar, härma leksaker och andra fåglar. Den är väldigt lättlärd och gör vad som helst för en vindruva eller ett solrosfrö. Konster som "snurra runt", "spela död", "hälsa goddag", "ligga på rygg i handen, rulla runt hoppa jämfotahopp" kan mycket väl ligga på repertoaren, med andra ord Sydamerikas pajas.